Sagan som började med "det var en gång"...

Svar på fråga

Fick en fråga i kommentarerna av Milina som jag kände att skulle vara lättare att svara på i ett inlägg då svaret kommer nog vara ganska långt, för en kommentar i alla fall.

 

Fråga: "Är det inte jobbigt att vara tonårs mamma? Man får massa elaka personer efter sig och måste vara ganska svårt att uppfostra ett barn när man själv är tonåring? :) 
Sjukt söt bebis i alla fall! :D"

 

Jo, jag kan säga det direkt att det är väldigt jobbigt. Man får ta väldigt mycket skit från samhället, familj och alla andra runt sig. Jag känner många i min situation som har även blivit av med majoriteten av sina "vänner", vilket jag har också till en viss del men ändå har jag kvar alla som jag brydde mig om på riktigt. Men man förlorar inte bara vänner, utan man får en hel del falska vänner på köpet, en massa personer som inte brydde sig om dig, kände dig eller kanske inte ens tyckte om dig kommer helt plötsligt vara jätteintresserade av ditt liv och barn. Om dom inte tyckte om dig innan barnet, varför ska dom tycka om dig efter att du har fått barn? Sen finns det ju också folk som man inte var så bra kompis med innan som är genuint intresserade, men det gäller bara att känna skillnaden mellan dessa.

Jag kommer ihåg när jag la ut första magbilden på facebook när jag var i vecka 15. Av någon anledning så visste otroligt många om att vi väntade barn trots att vi hade inte berättat något själva. Men jag fick så många skitkommentarer. Jag höll ju huvudet högt och sa inget elakt tillbaka osv men det är mest nu efteråt dom det gör ont. Jag är inte arg på dom personerna. Dom får tycka precis vad dom vill och ha sina åsikter, det har ju alla, men jag förstår inte meningen med att dela sin åsikt utan syfte. Vad spelar det för roll om någon som gick i paralell klass med mig, någon av Svennes gamla kompisar som han inte har träffat i månader/år eller människor som jag inte ens har pratat med innan om dom tycker att jag ska göra abort? Det kommer andrig vara någon annans beslut och ingen ska tro att dom har rätt att yttra sig angående det, för det har dom inte med att göra! Självklart fick jag betydligt fler "Grattis" och "Lycka till" än hatkommentarer men ni vet hur det är, man får höra att man är snygg 100 gånger utan att tro på det men det räcker med att få höra en gång att man är ful och man glömmer aldrig bort det.

 

Här har ni magbilden och en pytteliten del av dom 115 kommentarerna.

 

Efter förlossningen påverkas man inte lika mycket. Om folk har vant sig och slutat bry sig vet jag inte, sånna här kommentarer möter jag inte i vardagen längre. Men det är också väldigt sällan folk säger det rakt ut till dig, oftast är det så att dom antingen gör det via internet eller så bara snackar dom skit och sprider rykten, dom kan glo, peka och viska men brukar inte våga gå upp till en och säga vad dom tycker.

 

Menmen skitsnack och elaka personer åsido. Det känns som att alla tror att det är mycket svårare att uppfostra ett barn när man själv är så ung men det är det inte. Föräldraskap är svårt, hur svårt det är beror inte på mammans ålder utan mer på barnet och andra omständigheter. Däremot är det svårt att fortfarande få sitt eget liv att fungera. Att vara förälder får man alltid att funka, allting löser sig i slutet men man har mindre tid för skola, kompisar och fritid m.m. Förutom ekonomin så skulle jag säga att det jobbigaste med att vara förälder i denna åldern är att man känner sig alltid så underlägsen. Om man är osäker på något så är det "jaha klart hon inte vet, hon är bara ett barn och har inte koll på något" eller om barnet skulle t.ex. bli sjukt så är det "nu har hon gjort något fel, tonåringar vet inte själva att man ska klä sig varmt" osvosv. Som tur är har vi fått väldigt trevligt och stöttande bemötande av BVC osv.

 

Hoppas detta besvarade din fråga, annars är det bra att skriva en kommentar om du fortfarande undrar något!

Jag är ganska emot tonårsgraviditet, fast håller det för mig själv och hoppar inte på tonårsmammor som många andra gör... Jag kan förstå om det är en olyckhändelse, jag skulle aldrig klara av att göra abort. Men om man är tonåring och planerar att bli gravid, så tycker jag att det är rätt idiotiskt. Men, deras val liksom..
Du verkar iallafall väldigt mogen för din ålder & jag vet inte om det var oplanerat eller planerat. Men det är ditt liv så dina val, försätt hålla huvudet högt och skit i andras åsikter. Även om det är svårt :)

Men herregud. Jag blir så förbannad på folk som ska kommentera sådär. Det är ditt liv, ditt val och det drabbar inte dom på något sätt. Varför skulle inte du kunna ta hand om ditt barn bara för att du är tonåring lixom.. Jag kan tänka mig att det är jobbigt med såna kommentarer, men ta ingen skit, bry dig inte om vad dom säger. Och om ens vänner försvinner för att man blir med barn så är det inga riktiga vänner, då vet man vilka som är äkta. Kram på dig <3

Starkt av er!

vad gulligt att din svärmor kommenterat :-) gillar din blogg förresten. lust o göra bloglovinbyte? :-)

Jag hade tur.. Facebook var inte så inne än när jag blev gravid, så jag fick höra väldigt få elaka och dömande kommentarer. Däremot dom kommentarerna som jag fick sårade rejält med tanke på att jag fick höra dom från personer som stod mig nära.. Jag förlorade typ alla mina vänner efter förlossningen. När jag var gravid tyckte alla att det var så kul osv.. När jag väl fick barn och inte hade tid att gå på fest och sånt var jag inte mycket värd.. Jobbigt att man får stå ut med så mycket skit.. Och jag var ändå 18 när jag blev gravid.. Min "lilla" kille blir 6 år i vår..

Som utomstående kan man ju tycka att det finns rätt och fel sätt att uttrycka sig på. När jag var 17 ville jag inget hellre än att få barn (såhär i efterhand är jag ganska nöjd med att inte gått all in på den punkten) och visst är man ofta naiv i den åldern. Det är ju tufft, och majoriteten av befolkningen är inte mentalt redo att bli förälder i den åldern. Personligen gifte jag mig istället en månad innan jag fyllde 20 och även det skapade stora debatter. Ja det kan bli minst sagt blåsigt när man går emot strömmen. Jag tycker givetvis att alla ska få ha sina åsikter om saker, men det där med att lägga sig i andras beslut i livet (på ett dessutom otrevligt sätt) har jag aldrig riktigt förstått. Man får helt enkelt lära sig att låta allt rinna av, det blir bättre med tiden. Jag vet. Jag har testat. Vissa kommer alltid ifrågasätta, men sålänge man lever lyckligt är det svårt för andra att kritisera. ;) Stor kram!